Svensk ordbok 2009, webbversion

rycka u´t verb ryckte ryckt, pres. rycker ryck·er●bege sig i­väg från basen till en plats där ett in­gripande är nöd­vändigt Nollbrand­kåren ryckte ut○äv.av­sluta militär­tjänst JFRcohyponymmucka 2 kompaniet ryckte ut 20 marsrycka utsedan 1938Subst.:vbid1-301876utryckande, utryckning