Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ryckte ryckt, pres. rycker
ryck·er●bege sig iväg från basen
till en plats där ett ingripande är nödvändigt
Nollbrandkåren ryckte ut○äv.avsluta militärtjänst
JFRcohyponymmucka 2
kompaniet ryckte ut 20 marsrycka utsedan 1938Subst.:vbid1-301876utryckande,
utryckning